Bilder säger mycket trots att de tiger. För mig befinner de sig i ett fält mellan ögat och förståndet. Som att titta över axeln på någon som drömmer. Och just som i drömmen där logiken kan utebli utan att det stör, har jag arbetat med mina senaste motiv. Ljuset, färgen och komposition har inte varit underordnat motivet utan istället spelat delad huvudroll. Som legobitar har jag plockat isär och satt ihop igen. En färg från en himmel över ett golv, med ett hav och en skugga bredvid ett uppförstorat penseldrag liknar barken på ett träd. Ett ramverk som håller samman och i botten en tro på att det där fältet, mellan ögat och förståndet faktiskt finns och mina nya bilder kan liknas vykort från min senaste resa. - Marcus Eek

'För mig har stilleben-måleriet alltid legat nära till hands, nästan som en daglig övningsuppgift, likt modellmåleri eller kroki. Rekvisitan finns alltid inom räckhåll. Det är ju en genre som kanske vanligtvis förknippas med ett antal föremål arrangerade på ett bord; flaskor, porslin, bestick, kanske något ät- eller drickbart. Ofta är det ting som för tankarna till resor i främmande länder, dukade bord som glittrar och blänker i ett generöst och värmande solljus. Men de långa och mörka nordiska nätterna, i kombination med livets nyckfullhet, kan också frammana bilder som berättar om sömnlöshet och grubblerier.' - Peter Sternäng

Maria Vulfovitch Gallery Stockholm debuterar med en samlingsutställning där galleriet presenterar ett spännande urval från konstnärer, fotografer och skulptörer! I utställningen ingår även verk av konstnärer som senare under året kommer ha separatutställningar på galleriet, b la: Roger Metto, Marcus Eek, Eva Larsson och Karl Mårtens!

En bit papper och en penna är allt som behövs för att skapa något unikt. Och som det bara finns ett exemplar av i hela världen. Ett konstverk helt enkelt. Jag har så länge jag kan minnas ritat på tidningar, bordsdukar, toarullar, kläder, dörrar och väggar. Vare sig jag ritar en gubbe i nederdelen av en inhandlingslista eller gör en oljemålning på 3 x 4 meter så är det samma process det handlar om. Jag hade min första egna utställning för 10 år sedan som 15-åring. Och därefter har det rullat på i en berg och dalbana. Antagligen är jag lagom galen för att ens försöka leva på mitt konstnärskap vid min ålder. Men så är det – och så får det bli. Som konceptuella komplement till målarkonsten skriver jag musik och böcker. Första släppta musikalbumet heter Lightbulb Islands och spelades in i vardagsrummet i mitt barndomshem 2012. Jag jobbar även med ljudkonst vilket främst kan höras på dubbel-cd:n Källaren Vandrar (2014) och poesisamlingen Svenska diktare – absens från topp och enigma (2019). Böckerna finns i ljudboksform. Bland annat Myran i gröna lådan (2016) som är en karta över min barndom, mitt konstnärskap och dess ursprungliga influenser. Tankar i hjärnan skall ut genom kroppens kanaler och fysiskt fastna på ett underlag. Då kan andra se det jag ser, höra det jag hör. Detta är min ”gravitationspunkt”. Runt denna punkt snurrar hela min värld.

My work is about creating cultural connection. If I can start by trying to help us understand each other better, we are going to isolate each other less. We will see reflections of ourselves and our humanity in each other. How that translates into the work, especially in photography, is looking directly the eyes of the subject. Most portrait photographers know this; there is a moment when you take that photo, there is only you and the subject. You are really looking at each other and everything else disappears. That is the moment I always aim to capture. That moment where you realise that the person is being fully seen. For me, it is my way of saying: I see you. And that is my work. It is my life opus, really.